Redan på 1950-talet, under studietiden, hade Lars-Olof segelbåt. Det var en liten långfärds- och familjebåt. Detta grundkoncept följde Lasse i hans framtida konstruktioner. Båtarna skulle vara konstruerade för bekväm segling – under däck, i sittbrunnen och på däck. Lasse föll aldrig för att rita trendiga båtar, som såg dagens ljus när segelsporten blommade ut för fullt under 1960-talet.

Genom sin gedigna utbildning som mariningenjör från KTH kunde Lars-Olof både rita och konstruera båtar. Under en period, innan plasten tog över, konstruerade Lasse båtar byggda i marinplywood.

Feminin är nog den mest omskrivna, och den lilla Amorin havskappseglade Lasse framgångsrikt med. Allegro 27 var hans första plastkonstruktion och den blev mycket lyckad. Han vann Göteborgsseglarnas tävling att konstruera en modern koster. Allegro 27 var en så kallad halvtonnare och blev bästa svenska båt vid internationella mästerskap i Frankrike på 1970-talet.

Att vara besättningsmedlem på Lasses båtar var lärorikt. Han kunde så mycket om både praktiskt handhavande och teoretiska resonemang. Alla hans idéer byggde på erfarenhet, sunt förnuft och inte minst grundlig kunskap. Lars-Olof lanserade nya koncept såsom lösfotat storsegel, snabbrevning och enkel trimning. Den lätt trimningsbara masten, mycket stort storsegel i kombination med litet försegel, att modifiera skärgårdskryssaren till havsgående båt samt användning av stålmast i stället för aluminium var andra exempel. Några av dessa idéer blev allmänt accepterade, andra mindre lyckade. Så blir det när man prövar nya idéer – och det kostar även på.

En personlig episod som jag ofta tänker på inträffade under en kappsegling i Stockholms skärgård. Lasse seglade med min kusin Holger Elvin på en Allegro 27, och jag med fru, svåger och syster på Fingal. Båtarna låg i en intensiv luffningsmatch där det gällde att få den andra båtens spinnaker att tappa både luft och fart. Men med ett brak knäcktes Allegrons mast. Lasse ropade då till oss: ”Släkten är värst!” – med ett stort leende. En underbar kommentar!

Lars-Olof hade många järn i elden, och båtbyggandet i Nyköping, med tidvis ekonomiska bekymmer, måste ha slitit hårt. Många svenska varv har ju upphört – utkonkurrerade av utländsk massproduktion. I dag är det få nya konstruktioner som är lämpliga för svenska vatten. Detta var ett av Lars-Olofs mest påtagliga krav på sina konstruktioner, något som få båtägare förstår.

Lars-Olofs kanske mest insiktsfulla projekt, och det som så påtagligt inverkat på segelsporten, är hans lansering av LYS-talet (Lidingö Yacht Stick) på 1960-talet. Det gjorde det möjligt för alla seglare att i tävlingsform mäta sin förmåga att segla. Många familjebesättningar tog chansen att utveckla sitt kunnande och uppleva både spänning och gemenskap. Bakom LYS-tabellerna ligger mycket kunskap och beräkningsarbete.

Vi som haft förmånen – och förnuftet – att segla hans bekväma och trygga konstruktioner saknar Lars-Olofs vänliga person och hans fina humor.