Allegro 27

Här kan vi hjälpas åt med att beskriva båttypen.

Början på en beskrivning finns på den vanliga Allgegrowebben.

Se även Kosterbåt.

Här har jag byggt vidare på Addagio-sidan och fyllt på lite allt möjligt. Tycker det kan vara kul med lite blandade synpunkter o kommentarer /Hälsn Mårten

Jag har börjat genom att lyfta in texten från den vanliga Allgegrowebben.

Allmänt

Allegro 27 är en drygt åtta meter lång segelbåt av så kallad kostertyp, vilket gör att den är förhållandevis grundgående, tämligen bred och framför allt har den en spetsgattad akter. Den är byggd i plast, med en utanpåliggande, lång, köl i järn. Riggen är oftast i aluminium och den har 31 kvm segelyta. Den är försedd med inombordsmotor, oftast en diesel på 8 hk eller mer. Den har fem kojer, pentry, oftast toa.

Historia

Kosterbåten har sitt ursprung i bohuslänska öppna fiskebåtar från kosteröarna som i slutet av 1890-talet började komma ur bruk och därför köptes som fritidsbåtar av framför allt arbetare och lägre tjänstemän i Göteborg. Framväxten av den "moderna" kosterbåten efter kriget har mycket präglats av entusiaster i Segelsällskapet Fram i Göteborg som grundades redan 1896. Se SS Fram. Parallellt med Fram verkar också SKBF - Svenska Kosterbåtsförbundet, för att värna kosterbåtstraditionen. Förutom på Frams hemsida finns information även på Wikipedia under rubriken "kosterbåt".

Allegro 27:an kom till som det vinnande förslaget i en konstruktionspristävling för kosterbåtar i 25 kvadratmetersklassen 1967 som Kosterbåtsförbundet anordnade. Började säljas som självbygge av ACVA-båt i Nyköping 1968. Båttypen blev populär. De första två åren såldes på så sätt 95 båtar.

[Här kan skrivas betydligt mer, både om traditionella kosterbåtar, modifierade sådana i allmänhet och fr a detaljer från framväxten o tillverkningen av just Allegro 27]

Ruff

På de flesta Allegro 27:orna är ruffen försedd med ovanligt mycket trä i inredning och skott. Det ger ett ombonat, och lite träbåtsliknande intryck. Direkt till babord finns pentry i form av kök och förvaringsutrymmen. Två diskhoar sitter ovanför motorrummet och utgör det översta trappsteget ner i ruffen. Det är en okonventionell men praktisk lösning då man behändigt kan stå och diska, rak i ryggen och med öppen skjutlucka. Till styrbord finns i originalversionen en stickkoj, inte sällan omgjord till navigationsbord och stuvutrymme. Det är inte riktigt ståhöjd i ruffen vilket kan vara besvärande om man är lång.

Två kojer i form av soffor med fällbara ryggar finns i ruffen. I förpiken rymms två personer, men det blir smalt vid fötterna för vuxna. Stickkojen är mycket rymlig om man bara krånglat sig ner i den. Stuvfack finns under kojerna, i durken och under förpiken (segelstuv). I vissa båtar finns också hyllor under skarndäcken, ovanför soffornas ryggstöd. Utformningen varierar.

För om ett skott som bär upp masten, ligger en separat toalett på barbordsidan. Garderoben ligger mitt emot på styrbordssidan och rymmer ibland en värmare. Den är smal men djup.

Sittbrunn

Sittbrunnen har en traditionell utformning med två långsides belägna bänkar mitt emot varandra. Den är som på alla kosterbåtar förhållandevis trång och framför allt roderplatsen blir inklämd mellan de infallande båtsidorna och storskotskenan som delar av sittbrunnen. Det här gör det svårt att verkligen få plats för de fem besättningsmedlemmar som förväntas använda kojerna. Det krävs att de är småväxta och gillar att sitta intimt. Den begränsade ytan ger dock den fördelen att båten är lätt att manövrera själv. Det är lätt att nå vinschar för skot och rigg liksom man kommer åt ankare, fendertar och tåg vid tilläggning, då stuvfack i aktern och under barbords toft är lättåtkomliga och rymliga.

Däck

Fördäcket är rätt normalt för en båt i den här storleken. Utformningen med pulpit och eventuell peke varierar. Skarndäcken är också hyfsat rymliga längs med ruffen men smalnar av i höjd med sittbrunnen till följd av kosteraktern. Akterdäcket består i stort sett av en lucka till ett stuvfack och är mycket begränsat. I gengäld är det på de flesta båtar inramat av en akterpulpit som ibland kan begränsa vändradien men som ger möjlighet till att fästa diverse utrustning i närheten av rorsmannen.

Segla

Allegroklubbens tidigare ordförande Anna-Karin Wase beskriver styrkorna och svagheterna hos Allegrobåtarna som "Allegrobåtens största fördelar är säkerhet, bekvämlighet och dess goda seglingsegenskaper - inte minst på öppet hav. I en Allegrobåt kan man känna sig trygg i vetskap om att det inte finns några fel i grundkonstruktionen som kan orsaka haveri. Man kan leva ett trivsamt liv ombord även under långsegling, laga mat, baka och gå på toa utan alltför akrobatiska övningar. Båten rör sig så fint i vattnet, även i grov sjö, att man mår bra och kan vila på frivakterna."

Mer blandad i sin värdering är Curt Gelin i sin klassiska båtöversikt 500 Segelbåtar i test (Nautiska förlaget 2005): ”Seglingsegenskaperna är goda för en tung, långkölad 27-fotare. Underskuret förskepp övervinner långkölarnas traditionella lovgirighet. Allegro 27 är därför relativt välbalanserad och ligger lagom bestämt på rodret, något som ger utmärkt kontakt med båten. Kursstabiliteten är utmärkt och en stor tillgång på långfärd. I hård vind är järnkölen något för lätt och djupgåendet för litet. Liksom många långkölare har båten således inte den för oceansegling önskvärda slutstyvheten. Räkna med rejäl avdrift och stor krängning även med små segel i frisk vind. Kosteraktern gräver i grov akterlig sjö. Båten lyfter dåligt, vilket ökar risken för att skeppa in sjö över aktern. Å andra sidan är sittbrunnen liten, så att den viktiga långskeppsstabiliteten ändå inte äventyras. Vändradien är stor, större än normalt för långkölade segelbåtar eftersom rorkulten tar i akterpulpiten och begränsar manöverförmågan.” Men även Gelin finner Allegro 27:an konstruktionsmässigt robust och utan speciella fel.

De flesta allegroägare tycker nog att både Wase och Gelin har rätt i sina beskrivningar av Allegro 27:an - båten uppför sig som en långfärdsbåt men är förvånansvärt vek för att vara känd som "den lilla jordenruntseglaren". För den som INTE tänkt sig segla jorden runt i en drygt åtta meter lång båt ger kombinationen av liten båt och sjövärdighet däremot ett antal fördelar. Den blir därmed en bra östersjöbåt, tillräckligt sjösäker för de öppna etapperna och samtidigt en hyfsat lättseglad skärgårdsbåt. Att det trots allt rör sig om en 60-talskonstruktion ger ju begränsningar som ska vägas mot det ofta måttliga priset för de idag rätt gamla båtarna. De uppenbara nackdelarna ligger kanske främst i manöverdugligheten i hamnar och trånga passager. Vändradien är som sagt stor och det kan vara äventyrligt att backa i trånga hamnar då kombinationen lång köl och ibland underdimnesionerad motor gör den svårstyrd om det blåser lite.

Tekniska data

Konstruktion: Skrov och däck i glasfiberarmerad polyester enligt handuppläggningsmodellen. Skrov i enkellaminat, däck och rufftak i sandwichkonstruktion. Rostfria kölbultar.

Längd överallt:	8,03 m
Längd i vattenlinjen:	7,32 m
Bredd:	2,76 m
Djupgående:	1,25 m
Deplacement:	3,0 / 3,4 ton
Kölvikt:	1,3 ton
Segelyta:	31 kvm
Rigg:	Masthead - stående på rufftak
Kojplatser:	5
Ruffhöjd:	~ 1,70 m
Lystal:	1,0
Motor:	Volvo Penta MD7 13Hk, Yanmar 8Hk
Konstruktör:	Lars Olof Norlin